Kategori: Föreningen

48 av läsårets studiecirkeldeltagare följde med på resa till Östergötland med Enströms buss.

Lunch i form av laxbuffé intogs på Ombergs Golf Resort.

Första studiebesöket blev Alvastra klosterruin vid Ombergs fot. Vår guide Markus Lindberg var ytterst beläst och kunnig och förmedlade sina kunskaper på ett underhållande och intresseväckande sätt under hela resan.

Efter en rundtur på Omberg blev nästa stopp Vadstena, där den heliga Birgitta grundat sitt kloster som kom att överglänsa Alvastra i betydelse.

Vadstena kungshus har en intressant historia. Man kände till att det funnits en kungsgård i Vadstena men ingen visste längre var den stått. När en byggnad tillhörande Vadstena kloster skulle byggas om för att inrymma Vadstena folkhögskola upptäckte den dåvarande unge stadsarkitekten att byggnaden var mycket äldre än man trott och lyckades stoppa ombyggnaden. Man hade funnit kungshuset! Det var byggt redan på mitten av 1200-talet som ett kungligt lustslott och donerades av kung Magnus Eriksson och hans drottning Blanche (Blanka) som grund till det blivande birgittinerklostret.

Det tredje klostret vi besökte var Vreta kloster, som var ett nunnekloster grundat tack vare att den sverkerska ätten skänkte mark till benediktinerorden. Klosterkyrkan (samt en delvis konstruerad ruin) är det enda som finns kvar av Vreta kloster.

Vi bodde inkvarterade i tre nätter på Valla folkhögskola i utkanten av Linköping med gångavstånd till gamla Linköping.

Andra dagen besökte vi Ekenäs slott, som ligger i Linköpings kommun på en hög klippa vid sjön Tegen. Slottet har i omgångar ägts av släkten Banér. Den sista som bodde där hörde till släkten Klingspor. Ekenäs byggnadsminnesförklarades 1974.

Flera sägner berättas om Ekenäs och slottet har genom sociala medier blivit känt som ett spökslott:

Greve Mauritz Vellingk som levde under Gustav III:s tid ska ha gjort sig av med hemliga dokument i sjön. Drängpojken Nisse som hjälpte honom blev därefter inmurad i en källarrumsvägg för att hemligheten inte skulle komma ut. Det igenmurade rummet, som aldrig har öppnats, kallas för ”Nisses håla”. Det sägs att om utrymmet öppnas kommer en stor olycka att drabba både slottet och dess ägare.

På hedersplatsen innanför slottsentrén sitter ett stort porträtt på den så kallade Hönsagumman, som enligt sägnen räddade slottet från fientligt anfall och som tack blev avporträtterad, vilket annars var ovanligt för tjänstefolk. Hon påstås hålla ett vakande öga på alla som kommer in i slottet än idag.

Grevinnan Maria Klingspor sägs besöka slottet den 2 maj varje år, på sin make Philips namnsdag. Ögonvittnen säger sig ha sett henne resa sig ur sin grav på Örtomta kyrkogård och vandra till slottet. Slottets personal måste då alltid ha förberett med kakor i hennes sy rum för att fira makens namnsdag.

Vi stannade i Söderköping, vandrade genom den pittoreska gamla stan med låga trähus och blommande trädgårdar och kom så fram till rådhuset på det lilla torget. Staden grundades redan på 1100-talet och var då en viktig hamnstad och säte för många politiska möten. Den hade sin storhetstid under Bjälboätten på 1200-talet. Idag är turistnäringen viktig för staden på grund av dess läge vid Göta kanal och närheten till Sankt Annas skärgård.

Nästa studiebesök blev Arbetets museum i Norrköping i det så kallade Strykjärnet, en nedlagd textilfabrik i sju våningar, som nu innehåller permanenta och tillfälliga utställningar av skiftande slag. I trapphuset kan man läsa om textilarbetaren Alva som arbetade i spinneriet i 35 år och vars liv formades efter fabrikens rutiner.

Tredje dagen ägnades åt studiebesök på Linköpings slott och Linköpings domkyrka. Linköpings slott är Sveriges äldsta bevarade profana byggnad med delar från 1100-talet. Slottet ligger mitt emot Linköpings domkyrka. Trakten kring Linköping var säte för den Sverkerska ätten under tidig medeltid och slottet uppfördes ursprungligen som en biskopsgård. Den siste katolske biskopen som bodde på slottet var Hans Brask. I samband med reformationen blev borgen ett kungligt slott.

Under sent 1700-tal renoverades slottet till en bostad för länets landshövding vilket det är än idag.  

Linköpings domkyrka är en ståtlig byggnad vars torn är lika högt som byggnaden är lång. Domkyrkan har byggts om och byggts till i omgångar och har därför flera olika byggnadsstilar. Att vara biskop i Linköping var förr det finaste ämbete man kunde ha näst efter att vara kung och medförde även världslig makt och rikedom.

Mariakoret med dess imponerande fönster i graverat glas är väl värt ett besök. I rätt belysning ser man att Marias mantel är dekorerad med alla de örter som tillskrivs hennes läkekonst.

Vi besökte också Flygvapenmuseet utanför Linköping. En lokal guide berättade om den ryska nedskjutningen av en svensk DC3:an som ägnat sig åt signalspaning över Östersjön nära ryska gränsen 1952. Först 2003 återfanns vraket på Östersjöns botten. Man lyckades bärga det och det finns nu i en gigantisk monter på museet, där det ligger precis så som då man fann det. Åtta personer omkom, varav fyra återfanns i planet.

En rundvandring i friluftsmuseet gamla Linköping blev det på eftermiddagen. Där finns hus som flyttats från själva Linköping för att bevaras för framtiden. Ett trettiotal lägenheter är också i bruk på området. Ett omtyckt turistmål på sommaren med många aktiviteter för barn och vuxna.

På kvällen åkte vi på en tre timmars naturskön middagskryssning på Kinda kanal med M/S Kind. Vi passerade i sakta mak Nykvarns sluss, Tannefors slussar och Hackefors sluss, där båten vände och förde oss tillbaka till utgångspunkten, ett trevligt avslut på torsdagskvällen.

På fredagen var det dags för hemfärd. Vår guide Markus mötte oss vid Rökstenen nära Ödeshög och berättade om de senaste rönen kring denna mystiska sten från 800-talet som har runor inristade på alla sidor, även på toppen och smalsidorna. Runorna är ristade med både den äldre och den yngre runraden. Det finns också lönnrunor, och en del textrader består av chiffer. Runristaren har haft stor kunskap om sin tids myter och ville nog sätta sina läsare på prov. Dagens forskare är ganska ense om hur runorna ska läsas men inte hur texten ska tolkas.

Vid Rökstenen tog vi farväl av vår guide. Som tackgåva för hans fina guidning fick han en del nutidshistoria i form av Aktiva seniorers jubileumsskrift.

Efter fika på Väderstads Centralkonditori gick färden åter mot Grästorp. Vi var hemma på tidig eftermiddag, trötta men nöjda med resan. Stort tack till Ingemar Enström som körde oss lugnt och säkert på färden. // Kristina Hurtig

Vi var en fullastad buss som åkte från Grästorp via Uddevalla och Skår-färjan till Lysekil.

Under hela resan berättade Boris mycket om gårdar, folk ock händelser i Bohuslän på ett intressant och underhållande sätt.

Vårt första besök gjorde vi på Vikarvets museum. Namnet Vikarvet syftar på den gamla benämningen Viken från Oslo och söderut mot Kungälv, där sedan Bohuslän blev svenskt efter freden i Roskilde 1658.

På museet tog två guider emot oss och visade två gamla hus bl.a. Fiskebäckskil- och Rågårdsvikstugan samt gamla fiskebåten Frifararen byggd på Orust 1890.  

Inne i själva museet som invigdes 1972 visades utställningar om stenhuggare, fiskkonservarbetare, konservindustri, modellbåtar, bohuslänsk stickning och badorten Lysekil.

Färden gick vidare till Hunnebostrand och Bella Gästis där vi serverades en ”busslunch” i en genuin skärgårdsmiljö. Det gavs även tid för en promenad i Hunnebostrands fina Skulpturpark.

Vi åkte vidare till Stenhuggeri museet där fick vi under 2 timmar en intressant och trevlig information och visning om hur stenen bearbetades och varför smeden var stenarbetarens kompanjon och bästa vän. Besöket blev inte sämre av att det bjöds på fika.

Hemma igen vid 19-tiden efter många nya intryck och lärdomar. // Gunnar ”Charlie” Håkansson

Vi var 20st som med egna bilar tog oss till Skallmeja. Där mötte Mats Nilsson ägare till museet upp.

Det var mangårdsbyggnaderna på hans gård som blivit museum med åren.

-Han hade tidigare haft mjölkproduktion men de sista åren var det jordbruk och svinproduktion.

-Museet består av ca 80 000 artiklar.

Det finns allt från militär IR-span utrustning till verktyg för att stämma pianon.

– Med Mats intressanta berättande om de olika sakerna började vi rundvandringen. Efter 1,5h var det dags att ta fram den medhavda kaffekorgen.

Därefter fortsatte vi att se de olika föremålen som var upphängda eller uppställda utmed väggarna och även i taken.

Vi såg en lägenhet med fyra rum, kök, sovrum, kontor och finrum eller salen som man sa förr, i ordning med allt som fanns i ett hem på 40 och 50 talet. Pottorna stod på plats i sovrummet. På kontoret fanns kassaskåpet från Lagmansholm och i köket stod konservburkar med grönsaker och svamp daterade från 1940 talet. Salen med uppdukat finporslin och ett litet vardagsrum där soffgruppen var mycket bekant för oss ” gamlingar”.

Mats är som alla förstår en händig karl som kan det mesta. Han bygger även fina vagnar på gamla chassin och lackade vagnskorgar. De används exempelvis på hembygdsdagar. Han har även smitt jättefina taklampor av gamla höräfsor.

Vi gick runt och tittade förundrat på allt som fanns samlat och minnen från barndomen kom till oss.

Trots det kalla vädret så samlades vi alla (nästan) utanför och tog ett kort vid oljefaten.

// Gunnar ”Charlie” Håkansson

Sparbanksstiftelsen Väst Kulturpris 2024 tillföll föreningen Höljebacka Brandmuseums vänner. Sedan 2011 drivs verksamheten i föreningsform där Annika och Putte Fredriksson ingår.

Vi var 27 personer som tagit oss med egna bilar till Upphärad, där Annika och Putte tog emot och hälsade välkomna.

Vi blev indelade i 3 grupper: Den gruppen jag var med i fick först gå in i Frisörsalongen, som fanns i ett eget litet hus. Vi fick tänka oss tillbaka till 50–60 talet och ändå längre. Där fanns 4 skyltdockor som satt framför speglar och hade tidstypiska kläder på sig. Annika berättade trevligt om alla kläder, hattar, smycken, hårtorkar och hårrullar.

Nästa hus var ett hus för 3 brandbilar, det fanns fler brandbilar i ett förråd vi inte fick se. Den äldsta brandbilen var från början av 1900-talet. Bilden föreställer en brandman från förr i Grästorp som var på besök.

I nästa rum fick vi se 4 ambulanser som var minutiöst renoverade. Den äldsta var avsedd att bli dragen av en häst.

Efteråt drack vi kaffe och åt smörgås och kaka. Då berättade värdfolket om sina samlingar om bland annat kaffetermosar och kakburkar m.m. Vi fick också höra berättelser om Glass-Oskar från Trollhättan. Putte berättade att hans pappa kom hem med glass som barnen fick äta upp med en gång, för man hade ingen frysbox på den tiden. Museet är öppet varje tisdag från klockan 12–20 med början i juni.

Vi tackade för oss och åkte hem efter en mycket trevlig eftermiddag.

// Madeleine Andersson//

Kl. var 08:58 den 9 maj, det var ett lätt regn, men med förhoppning om bättre väder.

Då kom buss nr 1 och tog med oss, 21st. Aktiva seniorer på vår resa via Lidköping för byte till Kinnekulletåget. Vårt mål var Mariestad, denna Vänerns pärla. Där skulle vi utforska staden på egen hand, eller i grupp allteftersom man önskade.

Själv var jag med i en grupp som blev 9 personer stor. Vädret var perfekt för en promenad så vi gick Hälsans stig, en strandpromenad vid Tidans utlopp i Vänern, genom hamnen och ut mot Folkets park på udden. 

Vi gjorde ett uppehåll på Vadsbo museum, som egentligen var stängt, men en engagerade museiintendent öppnade för bara vår skull.

Slutligen var vi framme vid en restaurant som hette Sällskapet, och det visade sig att nästan alla hade hamnat här, Maten var toppen och av antalet besökare kunde man se att detta var ett populärt ställe. 

Efteråt drog vi oss genom Mariestads gamla stad till Domkyrkan som förärades ett besök. Nu, nöjda, mätta och trötta återvände vi till stationen för vår resa hem. Resan verkad vara uppskattad, så det blir nog fler sådana här resor framöver till allahanda andra resmål.    

Förr hette det vid pennan, nu får det väl bli vid tangentbordet

Jan ”Gnistan” Vinberg.

Ett femtontal aktiva seniorer besökte Ryttmästarbostället vid Simsjön utanför Skövde den 5 maj 2025. Vi möttes på parkeringen av en lång man som kom körande på en segway. Det var boställets skapare, den pensionerade majoren Bernhard Englund vid K3, i egen hög person som tog emot oss.

Bernhard har med ålderns rätt trappat ner sina guidade turer och från och med i år överlåtit dem på en annan något yngre militär kollega, Håkan Lewenstedt, som höll sin premiärvisning för oss aktiva seniorer från Grästorp. Och det gjorde han med den äran! En två timmar lång guidad visning följde. Håkans starka stämma bar långt och fick allas uppmärksamhet. Iförd en karolinsk ryttmästaruniform vägledde han oss genom Sveriges historia från Vasatiden till indelningsverkets slut.

Vägg i vägg med ryttmästarbostället finns ett häpnadsväckande museum med flera rum inredda enligt olika tidsepoker och med en mängd föremål. Många vapen ingår i samlingarna, som värjor, svärd och skjutvapen av olika slag, men också andra dyrgripar och kuriosa föremål. Som exempel kan nämnas Karl XII:s skrivbord. Det var tillverkat för att passa den lille gossen Karl och byggdes sedan om på ett finurligt sätt så att den fullvuxne kungen kunde fortsätta att använda det. En annan märkvärdighet i samlingarna som kanske mer hör till filmhistoria är den släde som användes vid inspelningen av Gösta Berlings saga 1924 med Greta Garbo i huvudrollen. Släden tillhörde tidigare den numera avlidne skådespelaren Olof Tunberg, men då ingen i Tunbergsfamiljen var intresserad av att ta hand om den blev det Bernhard som förbarmade sig över den.

Utflykten avslutades med lunchbuffé på Skövde golfrestaurang.

Kristina Hurtig

Vi var 30 förhoppningsfulla seniorer som efter en och en halv timmes, resa genom det nysådda landskapet, kom fram till Vulcanön i Tidaholm. Där tog VinContorets grundare Lennart Granqvist emot oss och hälsade oss välkomna.

Han berättade om hur hans intresse för vin startade genom en resa till Pfalz i Tyskland i unga år. Genom hans intresse för vin och dess tillkomst grundade han det företag som VinContoret är idag. Importerar och säljer kvalitetsvin och sprit från hela världen. Det är numera hans son tagit över verksamheten.

Besöket började med vinprovning av 3 sorter, vitt, rosé och rött.

Efter vinprovningen serverades lunch i gamla Vulcankontoret som numera inrymmer en restaurang, flera provningsrum och vinkällare med bland annat vinfack som hyrs av medlemmar.

Vi serverades i mitt tycke en utmärkt måltid, Viltfärsbiffar rostad potatis och en alldeles försvinnande god svampsås samt salladsbuffé.

Mätta och belåtna började vi hemresan. Ett stopp på Osterian i Falköping där det handlades ost och andra godsaker till påskbordet.

Så småningom var vi åter hemma i Grästorp efter en mycket lyckad tur. Den kan vi göra om.

// Charlie

Rapport från mötet.

Enligt röstlängden deltog 73st medlemmar. Som ordförande och sekreterare för årsmötet valdes B-M Håkansson och Kristina Segerfeldt.

Britt-Marie hälsade alla mötesdeltagare välkomna.

Vid mötet visades balans- och resultaträkningen samt verksamhetsberättelsen. Styrelsen beviljades ansvarsfrihet för det gångna året

Medlemsavgiften för nästkommande år är fortsatt 100 kr.

Styrelsen skall fortsättningsvis ha 9 ledamöter med 5 ersättare. Till ordförande på ett år valdes B-M Håkansson, övriga är Kristina Segerfeldt, Kurt Eriksson, Barbro Ljunge, Madeleine Andersson, Gunnar Håkansson, Kristina Hurtig, Inga Pettersson(nyval) och Göran Örtlund. Ersättare valdes Ingela Nilsson, Kerstin Vinberg, Kerstin Ljungberg, Anna-Vera Johannesson och Yvonne Möller.

Till valberedningen valdes Yngve Eriksson och Claes-Göran Andersson.

Efter avslutade förhandlingar avtackades Birgit Jonasson som avböjt fortsatt arbete i styrelsen. Med en blomma tackade vi henne för långt och troget arbete.

Föreningen bjöd på fika.

Dagen fortsatte med att Karin Schmidmeir Andersson berättade och visade bilder från sina många år som servitris på Nobelfesten. Ett mycket uppskattat framträdande som fick oss att ställa många frågor till henne.

Mötet avslutades med att Barbro Ljunge presenterade Östgötaresan och en del andra utflykter och studiebesök.

// Gunnar Håkansson

Vi var 46 som samåkte från Lionsmagasinet till Nossebro för att äta på Nosse kvarn.

Där vi serverades en Broccolisoppa med brödkrutonger samt bröd och smör.

Som dessert en vackert dekorerad vanilj pannacotta samt kaffe.

Vi hade en trevlig eftermiddag med mycket prat och skratt tillsammans.

Efter ett par timmar åkte vi åter hem till Grästorp i vintervädret som kommit tillbaka.

// Charlie