Ett trettiotal aktiva seniorer lyssnade till Ted Rosvalls föredrag ”Släktforskning – ett sätt att leva”. Ted är känd från TV-programmen ”Arvinge okänd” och ”Vem tror du att du är?”, där han anlitades för sin förmåga att förmedla fakta ur arkiven på ett underhållande sätt för TV-tittarna.
Ted hade tänkt bli bibliotekarie eller antikvarie med musiken som hobby. I stället kom det att bli tvärtom. Han har varit kyrkomusiker i Falköpings pastorat och ägnat sig åt släktforskning på fritiden. Redan i tidiga tonåren väcktes hans intresse för släktforskning genom ätten Bernadotte, och under årens lopp har han utgett cirka tjugotalet skrifter om Europas furstehus. Så fick han också år 2018 Hans Majestäts Konungens medalj i guld av 8:e storleken för sina insatser som genealog (släktforskare) och kulturförmedlare. Förutom böcker skriver han bloggar och kåserier om släktforskning och är en uppskattad föreläsare.
Under knappt tiotalet år var han ordförande i Sveriges släktforskarförbund.
Som kyrkomusiker har han komponerat ett antal visor för körer och skola. Dessutom har han stort engagemang för ensamkommande flyktingbarn från Afganistan.
Ted visade ett bildspel som handlade om några människoöden ur hans egen släkt. Genom DNA-teknik uppenbarades det att farmor Oda hade ett halvsyskon som ingen vetat om. Men DNA ljuger inte, och tack vare det fick Ted några fler sysslingar att umgås med.
Att släktforska är verkligen ett sätt att leva, vilket Ted demonstrerade med sitt bildspel. Det är allmänbildande att släktforska: Man får sätta sig in i allmän historia, kyrkohistoria, rättshistoria, karttydning, socialhistoria, soldatforskning, handstilstydande, göra intervjuer … Idag är många historiska källor digitaliserade, vilket underlättar enormt för den som släktforskar.
Ted betonade vikten av att ta vara på berättelser som finns hos äldre släktingar. Tyvärr vaknar ofta intresset och frågorna när det är för sent och de gamla är borta.
Visste ni att vi har Ted med flera att tacka för att sockenindelningen finns kvar? När Skatteverket tog över folkbokföringen 1991 tyckte man att sockenindelningen var förlegad och betydelselös i skattesammanhang, men föreningen ”Rädda våra socknar” lyckades övertala regeringen att utreda frågan närmare. Utredningen kom fram till att sockenindelningen behövdes exempelvis för jämförande statistik, och så fick socknarna vara kvar, till glädje och nytta inte minst för släktforskarna. Att det idag egentligen ska heta distrikt och inte socken spelar mindre roll.
Efter föredraget kunde åhörarna botanisera bland Teds böcker och ställa frågor till honom.
Träffen avslutades med att föreningen bjöd på kokt korv med bröd samt kaffe och kaka, mycket uppskattat av deltagarna.
//Kristina Hurtig