Aktiva Seniorer Grästorp

 

 

Solen sken och värmde när vi gav oss i väg på vår utflykt mot söder. Det var vårvinter men naturen hade ännu inte börjat vakna. Vi for på den enformiga slätten via Vara – Vedum mot Härene.  I Trollabo Kvarn skulle vi få lunch och dessutom information om kvarnen. Vattenfallet i Trollabo var sex meter högt och vattenmassorna kom från sumpmarker uppströms och är Nossans källflöden.

Efter lunchen for vi till Herrljunga Cider, en industri som tar hand om och förädlar frukt av olika slag. Man pressar till saft och must, distribuerar till försäljning över hela landet och även ute i Europa. En stor produkt var även olika slag av buteljer i både glas och plast. Vi fick provsmaka och handla i den lilla butiken och köpa med hem av det vi gillade.

 Gäsene Ost var nästa besöksmål. Eftersom eftermiddagen redan var långt liden, började vi med kaffe och stor ostfralla. En duktig medarbetare på stället berättade om osttillverkningen och att mjölken kom från ortens bönder. Vi fick provsmaka ost av olika slag. Det var sex olika sorter, från den starkaste till den mildaste. Många köpte med sig ost hem och även annat smått och gott som kex och marmelad.

Hemresan gick över Vårgårda och på så sätt fick vi en intressant och härlig rundtur i hembygden.

 

 

Avresedag. 2018-06-25.

Över Skaraborgs slätter till en nybyggd rastplats vid utfarten från Mariestad gick färden, och där åt vi vår medhavda matsäck. Så fortsatte vi norrut och först när vi kom till Tivedstorp i Tivedens mörka, sten bemängda urskog var nästa stopp. Där fick vi lunch och tid att promenera i naturen. Lunchen var exklusivt unik och bestod av långsamkokt, fint bakpartskött, kokt i flera timmar med ben och rotfrukter. Gott och nyttigt.

Denna del av Tiveden är Nationalpark och som sådan skyddad enligt lag. Statens starkaste natur- och kulturskydd.  Vi själva har gamla relationer till Tivedstorp. Bl a. har en systerdotter till Monia gift sig i det fina skogskapellet. De som drev Tivedstorp från början var organisationen IM, Individuell Människohjälp, en hjälporganisation som verkat i Europa alltsedan Andra Världskriget och då särskilt i Grekland. Organisationen hade filialer i både Göteborg och Lund. Produkten var hemslöjd från Vlasti i Grekland men även från Sverige speciellt Norrland. Vi träffade en av grundarna (94 år) i den lilla presentshopen på området.

På vår resa genom Närke stannade vi till i Kumla och besåg Svenska Skoindustrimuseet, det enda i Europa. Örebro län hade över 120 skofabriker.  En duktig guide visade oss hela museet. Vi fick se skotillverkning från början till slut, många specialmaskiner demonstrerades i arbete. Några entusiastiska pensionärer höll liv i verksamheten på Skoindustrimuseet. Man t.o.m. tillverkade nya skor i alla storlekar, som man sålde till turisterna. Närke har haft en mycket omfattande skoindustri i hela landskapet, och många av resenärerna passade på att förse sig med ett par nya inneskor. Eftermiddagskaffet intogs på Café Svea.

En färdledare från Folkhögskolan i Fellingsbro mötte upp redan i Tivedstorp och följde oss tills vi kom fram. Efter inkvarteringen på rummen åt vi middag och på kvällen blev det sightseeing i skolans närmaste omgivningar. Intill skolan fanns en gammal hembygdsgård och vi fick titta in i alla de gamla husen. De lokala guiderna var mycket kunniga och berättade initierat om de gamla byggnaderna och deras historia. Man var mycket stolt över sin hembygd och sitt ursprung i den svenska bergslagen. Den lokala hembygdsföreningen var mycket livaktig och vi utbytte hembygdsskrifter och annan litteratur.

Andra dagen, tisdag.

Vi for först till Västerås och där gick vi en längre stadsvandring, nästan ända ner till hamnen i Mälaren. Guiden var mycket informativ och kunnig. Hon berättade Västerås’ historia sedan urminnes tider. Vasaslottet, Stadshuset och flera andre bemärkta byggnader passerades. Vi gick genom stadsparken, såg ett par berömda statyer, Hästen, som vadade över ett vattendrag och Cykelburna ASEA-arbetare på rad, och passerade även ASEA-komplexet. I storlek tävlar Västerås med Örebro och uppnår numera över 150,000 inv.

Domkyrkan har bara ett torn, men invändigt var den mycket intressant med sin långa historia med både Sturarna, Brahesläkten och Erik XIV i olika gravkor. Ett väldigt triumfkrucifix från den katolska tiden hängde nästan mitt i kyrkan. Sveriges skyddspatron Erik den Helige och flera andra kapell i kyrkan användes som lokaler för olika ändamål i kyrkans liv.

Efter stadsvandringen tog vi bussen upp till Djäkneberget, av namnet att döma uppkallat efter den första katedralskolan för utbildning av prästerskapet, det första gymnasiet. Från Djäkneberget hade man en fantastisk utsikt över staden och Mälaren. Man kunde identifiera många kända byggnader: Vasaborgen, Stadshuset. ASEA, Skrapan och Stadshotellet m.fl. Svartån med sina broar slingrade genom staden. I åmynningen såg vi det gamla kraftverket, som i början försett staden med el-ström.

Hallstahammar var nästa anhalt på resan. Där hade man ett mycket åskådligt kanalmuseum med en handgjord modell på hur en sluss fungerar med påfyllnad av vatten, slussportar och tömnings-anordning. Allt med riktigt strömmande vatten. Ett fint och intressant skolmuseum fanns även i visning och de hade t.o.m. samma modell av solsystemet med exakt lutning av jorden och årets och dygnens gång 365 varv under ett år och månens faser och solen symboliserades av ett stearinljus, samma modell finns även på vårt museum. Senare modeller hade en glödlampa som sol. Ett verktygsmuseum hade åskådligt visat kanalbyggets verktyg. Det var släggor och spett järnbeslagna träspadar med långa skaft, hackor, spett och bergborrar. Även smedens och snickarens verktyg var snyggt uppradade på väggarna. Som kvällstjänst åkte vi till Arboga, den gamla rikshuvudstaden, känd som säte för Arboga Möte 1435 och Sveriges första riksdag, där troligen alla de 4 stånden var med. Det var då den kända devisen: ”I Herremän, resen inte så fort! Vad göras skall är redan gjort!” Vi gjorde en intressant stadsvandring på kvällen med en duktig guide, som också beställts av Folkhögskolan.

 

Tredje dagen, onsdag.

Onsdagen var Bergslagens Dag. När Miljöbalken trädde i kraft 1999 fick vi ett nytt skyddsinstrument, Kulturreservaten, som ska ge oss möjlighet att skydda gamla kulturmiljöer. Förhoppningsvis skall de bidra till att vi förstår, hur det moderna samhället vuxit fram. Hur tidigare generationer utnyttjat landskapet och förklarat, hur den svenska historien vuxit fram.

Nora var första anhalten i hjärtat av Bergslagen. Vi stannade på torget bredvid Kyrkan och gick sedan en vandring ned till Norasjön. Vi promenerade längs järnvägen förbi de gamla sovvagnarna, som tjänstgör som vandrarhem till det vackra gamla stationshuset. Sedan gick vi genom sta’n upp till torget igen. Runt Nora finns många exempel på verksamheter i bergslagen, som vuxit till stora industrier i våra dagar.

Sedan blev det Grythyttan. Efter oändliga skogsmarker och otaliga små och stora sjöar gick färden genom djupa skogar med tall och gran, björk och hassel. Allt avbrutet av fält och småtegar, som tydligen för tillfället plågades av långvarig torka.  Karl-Jans initiativ att köpa den svenska paviljongen av världsutställningen i Sevilla prisades, och vi passade på att bese shopen, äta lunch i restaurangen och besöka skattkammaren i källaren, där Karl-Jan ibland dukade till fest.

Efter shopping i butiken och rundvandring i hela anläggningen, bl.a. en innehållsrik kryddgård, åkte vi vidare till Kulturreservatet Pershyttan. Där fick vi en sällsynt skicklig informatör. Hon kunde beskriva en slaggklump, alltså restprodukten från en masugn, med dess alla fyra ingredienser så man nästan begrep det. Hon höll på i nästan tre kvart. Efter föreläsningen besåg vi den rekonstruerade stånggången i närheten. Ja, det var verkligen en givande eftermiddag.

Vår egen Tack och Farväl fest hade vi på kvällen, en trerätters middag sans  Alc som Fellingsbro Folkhögskola dukade fram. Förrätten var fin och välsmakande men köttet kunde gärna ha kokt ett par timmar till. Kvällen var rolig med uppträdanden av egna förmågor. Auditoriet skrattade snällt efter Arnes gamla historia om Nunnornas dal på Madeira.

Fjärde dagen, hemresedag

Vi gick upp tidigt, bröt förläggningen och åt som vanligt en god folkhögskolefrukost innan vi lämnade nycklarna och tackade för oss. Så bar det i väg över Närkeslätten mot Örebro. Vi stannade vid Örebro Slott och blev avsläppta i parken. Sedan följde en historisk vandring genom slottet från fängelsehålorna i källaren till festsalen i takvåningen. Guiden var mycket informativ och vi fick en uttömmande föreläsning om Vasaslottet.

Några gick därefter bort till Nikolaikyrkan under kaffepausen i Stadsparken och sedan fick vi åka bort till vattentornet, Svampen. Hur många gånger har man inte vid genom resa sett Svampen på håll? Nu fick vi komma upp och se utsikten. Hela Närkeslätten och innanhavet Hjälmaren låg för våra fötter. Vi passade på att Äta lunch i restaurangen där uppe. Lunchen var naturligtvis förutbeställd av folkhögskolan. Aldrig tidigare har både bortresan och hemresan utnyttjats så väl till studiebesök och sightseeing på våra landskapsresor.

Sista besöket på vår resa blev Wadköping, en historisk minnesstadsdel i Örebro. En kunnig guide visade oss runt och berättade om de historiska byggnader som flyttats dit. Eftermiddagskaffet avnjöts och det fanns även tillfälle för inköp i pittoreska butiker. Vi tackade vårt värdfolk från folkhögskolan, som lett oss ända hit, och for sedan snabbt de 20 milen hem till Grästorp.

Vår andra studieresa på DAL blev lite annorlunda. Första resan gick ju i Carl von Linnés fotspår, men nu tog vi annan väg. Men resvädret var perfekt, svalt och lite regnigt. Skolresetid, knoppsprickningstid. Lagom mycket prat och information och god tid för egna reflexioner.

Vi hämtade upp guiden Bertil Jonshamre från Ljungskile på Trestads Center och styrde sen mot norr. Den bördiga Dalboslätten bredde ut sig framför oss och i väster höjde sig höga Kroppefjäll. Färdens första resmål var Hamrane bak- och kaffestuga precis på randen mot slättbygden. Den vackra lilla gården var precis sig lik sen sist vi var där. Alla små uthus och stugor med lösgående husdjur fanns kvar. Vi lät oss väl smaka av klengås och kaffe. Vi avstod från att göra riktiga klengåsar, vilket man egentligen ska göra med tummen, utan bredde smöret med smörkniv. Efter sightseeing i gårdshusen for vi tillbaka till stora vägen och fortsatte mot norr.

Vår egen expert Gunnar Håkansson informerade oss sedan om sin hembygd på Dalboslätten. Han berättade om hemgården, sin släkts historia och om rationaliseringen av jordbruket. Det var underbart att höra om lyckade generationsväxlingar och anpassning till den nya tiden. Dalsland liksom Grästorp ingår ju i det mellansvenska havre bältet. Manganbrist kan ibland påverka skörden. Men nu hoppas vi på ett omväxlande väder med inte alltför långa perioder av sol och regn.

Nästa resmål var den vackra gamla träkyrkan på Kroppefjälls sluttning i Skållerud. Regnet duggade. Men vi skyndade oss in i kyrkan och fick lyssna till en strålande föreläsning av kyrkans lila vaktmästare om församlingens och kyrkans historia. Inredningen var av barocktyp med snidade och förgyllda detaljer. En mäktig predikstol med en jättelik baldakin. De fyra evangelisterna prydde predikstolen och de tolv lärjungarna läktarskranket. En vackert snidad dopfunt i täljsten från 1250 minde om ett tidigt kristnande av Dalsland.  Ett antal smidda järnkors som gravstenar var uppställda vid kyrkogårdsmuren. Kyrkan var utvändigt målad med Falu rödfärg.

Baldersnäs egendom var nästa anhalt i skogen. Slottet omgavs av en vacker park i engelsk stil med många ovanliga trädslag. Rödbokarna hade just slagit ut och rododendronbuskarna var på god väg. Efter den smakliga måltiden gjorde vi en promenad i parken och beundrade blommorna. Ett naturvårdens NATURUM och olika hantverkare hade sina lokaler i de olika byggnaderna. Vi var lite för tidiga på turistsäsongen och lokalerna var inte öppna.

Dalslands berggrund är mycket intressant. På grund av rörelser i jordskorpan för miljarder år sedan har det anrikats många nyttigheter i jordskorpan, som vi sena tiders barn har glädje av. Tänk bara på kvartsit, järnmalm, skiffer, och t.o.m. ädla metaller och stenar, som kan utvinnas ur berget. På köpet har vi fått sprickdalar och långsmala sjöar, som vi kan använda som kommunikationsleder. Håverud är en knutpunkt mellan olika kommunikationsleder. Telefon, akvedukt, vägbro, järnvägsbro. Historiskt har Dalsland många hantverkare, som bearbetar jordens fyndigheter och skogens produkter. Även större industrier får sin utkomst av skogen som sågverk, pappersmasse- och pappersindustrier. Akvedukten i Håverud är nu 150 år och typisk produkt av Sverige. Fartygsplåt var vi länge bäst i världen på att framställa.

I Stenebyskolan hade vi dagens mest spännande upplevelse. Vår grupp blev fast i en hiss, som var överbelastad och vägrade fortsätta uppåt. Vi hade räknat in det antal personer hissen skulle bära, men vi var tydligen för tunga och hissen stannade. Där hängde vi helt hjälplösa i över en kvart. Temperaturen steg och det var nära att någon fick panik. Slutligen lyckades tillkallad personal få ner hissen till markytan. Vi erbjöds att ta en annan hiss, men vi avstod. Till silversmidet kom man med en enkel trappa och när vi förevisats den lokalen och verksamheten där, var det dags att fortsätta färden, Efter att ha beundrat de vackra Stenebylänken fortsatte vi mot Vita Sannar vid Vänerns strand.

Vi tog en kaffe med kanelbulle i den härliga kvällssolen. Vår guide berättade om den kommunala satsningen och skandalerna kring denna. Men eftersom ingen hade handlat för egen vinning utan bara tänkt för kommunen bästa var allt förlåtet och bortglömt. 

Efter vederbörliga avtackningar lämnade guiden oss och vi åkte hem till Grästorp efter en intressant och givande utfärdsdag

Bengt-Erik Persson
2018-05-23

Klicka på en av bilderna.

 

En synnerligen givande och lärorik studieresa.

Aktiva Seniorers studieresa till trakten av Hornborgarsjön och Varnhem var intressant på många sätt. I gråmulet väder startade vi mot Skara och Billingebygden. Brunsbo äng passerades och vi stannade först i Varnhem och där fick vi det efterlängtade busskaffet. Efter en stund fick vi vandra upp på en höjd och bese den nyligen utgrävda Kata Gård, en vikingatida stormansgård där på Billingesluttningen. Kata var en verklig person. Hennes grav är utgrävd, och hon var tydligen en mäktig gårdsfru på vikingatiden. Det  nya kyrkoliknande rummet, som vi fick bese, var egentligen ett skydd över utgrävningarna av kryptan under gårdskyrkan. ”Sveriges äldsta rum”. Sverige kristnades redan på 980- talet genom danerna, och de härskade den här tiden över både Danmark och England. Även till Kålland och våra trakter kom missionärer och predikade den kristna läran. Ett bevis är våra dopfuntar uthuggna i stora kalkstenar och rymliga så man kunde doppa hela barnet vid dopet. Kyrkorna var i början av trä men redan på 1100-talet byggdes våra stenkyrkor, som står kvar än.

På 1160-talet kom cisterciensermunkarna, och de byggde klostret och klosterkyrkan i Varnhem. Munkarna fick en stor gård av härskarinnan  med både åkermark och skog att bygga sin kongregation på. Tre kloster byggdes i Sverige av Cistercienserorden. Det var Alvastra, Varnhem och Nydala i Småland och sedan även Gudhem. Många växter hade de med sig från Frankrike och många rotade sig häruppe i Norden, t.ex den tidiga kirskålen, som tillsammans med ramslök och skogslök räddade många från farliga bristsjukdomar, som skörbjugg och blodbrist. Genom klosterträdgården lärde man ut odling av allehanda örter och nya sädesslag till bönderna i trakten, Vetet var från början ett ogräs i det nordiska kornet. Munkarna fann platsen på Billingens västsluttning mycket bördig, så de stannade hela medeltiden eller tills Martin Luthers reformation och Gustav Vasas landsfaderlika styre kom och avskaffade klostren.

Klosterkyrkan i Varnhem var länge en av Sveriges största kyrkor (Lundadômen låg i Danmark) och i kyrkan begravdes både Birger Jarl och sedermera även Magnus Gabriel de la Gardie, Herren till Läckö. I kyrkan beundrade vi Agda Österbergs donerade långa kormatta: ”Livsvandringen”, som blivit vävd  i hennes vävatelilé Tre Bäckar i Vanhem. Det porträttlika huvudet av Birger jarl högt uppe under valven i Klosterkyrkan fick vi också se och Magnus Gabriels grav med gjutna statyer. Som i många andra katedraler fanns en korgång bakom altaret, så att man kunde gå runt och bese gravkapellen som byggts för förnäma personer. Begravningsskicket på den tiden var i våra ögon mycket odemokratiskt. De förnämsta begravdes inne i kyrkan, allmogen och barnen utanför kyrkomuren och fattiga och trälar längst bort eller precis innanför klostrets yttermur.

Efter visningen av klosterkyrkan for vi till den gamla biskopsgården i Brunsbo och fick dagens lunch. Brunsbo herrgård var ju Skarabispens residens i gamla tider.

Sist gjorde vi en tur runt Hornborgasjön och fick se både den nya cafeterian och det nyrestaurerade Naturumet på den östra sidan. På den västra sidan fanns informationsstället Trandansen där man kunde bese flyttfåglarna. Tusentals rastande tranor, gäss och sångsvanar på väg till Norrland. Ett av norra Europas populäraste besöksmål. Några resenärer vandrade ut till det nya fågeltornet och några tog en välsmakande fika i den nya restaurangen med världens vackraste utsikt - nästan hela Hornborgasjön med fåglar och allt.

När vi kom hem på eftermiddagen sprack himlen upp och solen sken över vår hemkomst. Vi tog det som ett gott omen efter denna långa mulna dag.

Vid pennan Bengt-Erik Persson

2018-04-17