Aktiva Seniorer Grästorp

 

Andra resan

Efter att hela vintern i grupper ha studerat Bohuslän ur alla aspekter och i skiftande ämnen var det dags för vår studieresa till landskapet.  Det var i arla morgonstunden vi kom iväg på vår 3 dagars resa till vackra Bohuslän. Vi for västerut mot Ljungskile på välkända vägar och hämtade guiden och reseledaren, Erik Malmhav från folkhögskolan i Ljungskile. 

 Vi tog Tjörnbroarna över till Tjörn, där vårt första stopp var vid Valla kyrka. Där berättades det om Margareta Huitfeldts intressanta liv. Hon föddes 1683. Familjen är gravsatt i ett gravkor bakom altaret och av alla intressanta, gamla gravstenar har det anordnats ett Lapidarium, på kyrkogården. Det är en samling äldre gravstenar, som sparats för eventuell forskning i framtiden.  Margareta Huitfeldt var en stor donator och vurmade för folkundervisningen. Hon donerade pengar till byggandet av Huitfedtska gymnasiet i Göteborg. Hennes hem var den stora gården SUNDSBY. Hon donerade även många inventarier i Valla kyrka, som altare, nattvardssilver och predikstol. Hon gjorde även stora donationer till fattiga och mindre bemedlade i socknen.

Därefter körde vi till Rönnäng, där vi drack vårt medhavda kaffe vid kajen, och därifrån tog vi båten till Åstol, ett fiskeläge och turisttillhåll ute på Marstrandsfjorden i det yttersta havsbandet. En liten rundvandring gjordes på ön med sin täta bebyggelse. En glass smakade gott i solskenet. Åter till fastlandet med sikte mot Skärhamn för lunch och en liten rundtur i samhället för att se Akvarellmuseet och även den stora ”bilhamnen”. Därefter åkte vidare till Klädesholmen för ett besök i Sillmuséet, som skildrade sillfisket under 1000 år. Två herrar berättade med stor inlevelse hur man fiskade och hur man arbetade på havet. En massa gamla fiskeredskap visade man med stolthet. Allt beledsagades av roliga fiskehistorier från gångna tider. Eftermiddagskaffet avnjöts på Sundsby säteri och middag fick vi på folkhögskolan. Den bestod av vildsvinsstek med legymer. Dagen avslutades med en mycket njutbar musikstund i den nya kyrkan på skolan, där två ungdomar underhöll kursdeltagarna med sång och musik. 

Före semestertiden, for vi genom flera nymornade turisterorter. Det snickrades och fejades lite här och var inför säsongen, och många var på väg till sina ”STUGOR”. Henån, Morlanda och badorterna på Orust rustade för sommargästerna, och vi styrde mot Malö och vidare över Flatö och Ängö med färja.

 Malö strömmar är en typisk tidvattenström, som vänder två gånger varje dygn, med ebb och flod. Vår starkaste tidvattenström. Saltstraumen i Nordnorge är ju välbekant för alla storfiskare. Den rinner ut och in genom Saltfjorden vid Bodö.

Vi stannade hos handelsman Flink på Malö och tog vårt medhavda kaffe, det bjöds även underhållning av vår guide. Ett flertal Taube visor sjöngs på kajen och en del passade på att handla lite hos Handelsman Flink. Turen gick vidare till ”Saltön” dvs. Grundsund, där det blev rundvandring, och vi fick se alla de berömda vyerna från TV-serien. Vi besåg även kyrkan, vars inredning gick i grönt. Därefter styrde vi kosan mot Lysekil för en vandring utefter kajen i strålande kvällssolsken.

 

På kvällen hade vi avslutningsfest på skolan och en västkustbuffé med allehanda produkter från havet, som räkor, havskräftor och olika västkustsallader, ostpaj m.m. serverades. Pricken över i var en blåmussla, som inte alla vågade smaka på. Efterrätten måste nämnas, det var en sorts extra god maräng/glasstårta med björnbär.

Onsdagen var hemresedag så vi tömde rummen på morgonen och packade våra väskor. Dagen började med en resa norrut till en känd hällristning kallad ”skomakarhällen” i trakten norr om Brastad, och där fick alla stiga av bussen och gå upp till hällen och studera bilderna. Vi identifierade ”skomakaren” och de övriga hällbilderna. Därefter gick resan vidare mot Smögen, där vi intog förmiddagskaffet på bron med den havs vida utsikten. 

 

Sotenkanalen, som en gång byggdes för att underlätta för den havsnära sjöfarten, var nästa äventyr. Visst hade man sprängt bort några berg för att räta ut kanalen, men färden med den lilla kanalbåten i lagom fart var en uppfriskande upplevelse. Lunchen på bryggan i Hunnebostrand smakade utmärkt. Här togs det sedvanliga gruppfotot. Färden gick vidare genom Bovallstrand till den gamla kyrkan i Svenneby. 

Det var en mycket intressant plats. Man kände historiens vingslag bland apostlarna och takmålningarna i det nästan 1000-åriga templet. Här satt det fint med en psalm, som vi alla stämde upp i.

Sist besökte vi Solhems Krukmakeri. Krukmakarens konst imponerade på alla och vi gick runt och besåg hans mycket vackra utställningshall. Leran var stengodslera och kunde knappt skiljas från porslin.

Men dagen började lida mot sitt slut, och vi vände söderut för att passera Uddevalla, och där gavs möjlighet för dem, som ville, att gå strandpromenaden, som delvis går på en hylla i berget mot Gustavsberg. 

De som ej gick promenaden, fick en rundtur ner till Gustavsbergs kurort. Efter återsamlingen bar det av hemåt. Ingemar avtackades, och vi kände oss trötta efter tre händelserika dagar på utfärd.

BEP

 

 

 

 

 

 

 

Avresedag. 2018-06-25.

Över Skaraborgs slätter till en nybyggd rastplats vid utfarten från Mariestad gick färden, och där åt vi vår medhavda matsäck. Så fortsatte vi norrut och först när vi kom till Tivedstorp i Tivedens mörka, sten bemängda urskog var nästa stopp. Där fick vi lunch och tid att promenera i naturen. Lunchen var exklusivt unik och bestod av långsamkokt, fint bakpartskött, kokt i flera timmar med ben och rotfrukter. Gott och nyttigt.

Denna del av Tiveden är Nationalpark och som sådan skyddad enligt lag. Statens starkaste natur- och kulturskydd.  Vi själva har gamla relationer till Tivedstorp. Bl a. har en systerdotter till Monia gift sig i det fina skogskapellet. De som drev Tivedstorp från början var organisationen IM, Individuell Människohjälp, en hjälporganisation som verkat i Europa alltsedan Andra Världskriget och då särskilt i Grekland. Organisationen hade filialer i både Göteborg och Lund. Produkten var hemslöjd från Vlasti i Grekland men även från Sverige speciellt Norrland. Vi träffade en av grundarna (94 år) i den lilla presentshopen på området.

På vår resa genom Närke stannade vi till i Kumla och besåg Svenska Skoindustrimuseet, det enda i Europa. Örebro län hade över 120 skofabriker.  En duktig guide visade oss hela museet. Vi fick se skotillverkning från början till slut, många specialmaskiner demonstrerades i arbete. Några entusiastiska pensionärer höll liv i verksamheten på Skoindustrimuseet. Man t.o.m. tillverkade nya skor i alla storlekar, som man sålde till turisterna. Närke har haft en mycket omfattande skoindustri i hela landskapet, och många av resenärerna passade på att förse sig med ett par nya inneskor. Eftermiddagskaffet intogs på Café Svea.

En färdledare från Folkhögskolan i Fellingsbro mötte upp redan i Tivedstorp och följde oss tills vi kom fram. Efter inkvarteringen på rummen åt vi middag och på kvällen blev det sightseeing i skolans närmaste omgivningar. Intill skolan fanns en gammal hembygdsgård och vi fick titta in i alla de gamla husen. De lokala guiderna var mycket kunniga och berättade initierat om de gamla byggnaderna och deras historia. Man var mycket stolt över sin hembygd och sitt ursprung i den svenska bergslagen. Den lokala hembygdsföreningen var mycket livaktig och vi utbytte hembygdsskrifter och annan litteratur.

Andra dagen, tisdag.

Vi for först till Västerås och där gick vi en längre stadsvandring, nästan ända ner till hamnen i Mälaren. Guiden var mycket informativ och kunnig. Hon berättade Västerås’ historia sedan urminnes tider. Vasaslottet, Stadshuset och flera andre bemärkta byggnader passerades. Vi gick genom stadsparken, såg ett par berömda statyer, Hästen, som vadade över ett vattendrag och Cykelburna ASEA-arbetare på rad, och passerade även ASEA-komplexet. I storlek tävlar Västerås med Örebro och uppnår numera över 150,000 inv.

Domkyrkan har bara ett torn, men invändigt var den mycket intressant med sin långa historia med både Sturarna, Brahesläkten och Erik XIV i olika gravkor. Ett väldigt triumfkrucifix från den katolska tiden hängde nästan mitt i kyrkan. Sveriges skyddspatron Erik den Helige och flera andra kapell i kyrkan användes som lokaler för olika ändamål i kyrkans liv.

Efter stadsvandringen tog vi bussen upp till Djäkneberget, av namnet att döma uppkallat efter den första katedralskolan för utbildning av prästerskapet, det första gymnasiet. Från Djäkneberget hade man en fantastisk utsikt över staden och Mälaren. Man kunde identifiera många kända byggnader: Vasaborgen, Stadshuset. ASEA, Skrapan och Stadshotellet m.fl. Svartån med sina broar slingrade genom staden. I åmynningen såg vi det gamla kraftverket, som i början försett staden med el-ström.

Hallstahammar var nästa anhalt på resan. Där hade man ett mycket åskådligt kanalmuseum med en handgjord modell på hur en sluss fungerar med påfyllnad av vatten, slussportar och tömnings-anordning. Allt med riktigt strömmande vatten. Ett fint och intressant skolmuseum fanns även i visning och de hade t.o.m. samma modell av solsystemet med exakt lutning av jorden och årets och dygnens gång 365 varv under ett år och månens faser och solen symboliserades av ett stearinljus, samma modell finns även på vårt museum. Senare modeller hade en glödlampa som sol. Ett verktygsmuseum hade åskådligt visat kanalbyggets verktyg. Det var släggor och spett järnbeslagna träspadar med långa skaft, hackor, spett och bergborrar. Även smedens och snickarens verktyg var snyggt uppradade på väggarna. Som kvällstjänst åkte vi till Arboga, den gamla rikshuvudstaden, känd som säte för Arboga Möte 1435 och Sveriges första riksdag, där troligen alla de 4 stånden var med. Det var då den kända devisen: ”I Herremän, resen inte så fort! Vad göras skall är redan gjort!” Vi gjorde en intressant stadsvandring på kvällen med en duktig guide, som också beställts av Folkhögskolan.

 

Tredje dagen, onsdag.

Onsdagen var Bergslagens Dag. När Miljöbalken trädde i kraft 1999 fick vi ett nytt skyddsinstrument, Kulturreservaten, som ska ge oss möjlighet att skydda gamla kulturmiljöer. Förhoppningsvis skall de bidra till att vi förstår, hur det moderna samhället vuxit fram. Hur tidigare generationer utnyttjat landskapet och förklarat, hur den svenska historien vuxit fram.

Nora var första anhalten i hjärtat av Bergslagen. Vi stannade på torget bredvid Kyrkan och gick sedan en vandring ned till Norasjön. Vi promenerade längs järnvägen förbi de gamla sovvagnarna, som tjänstgör som vandrarhem till det vackra gamla stationshuset. Sedan gick vi genom sta’n upp till torget igen. Runt Nora finns många exempel på verksamheter i bergslagen, som vuxit till stora industrier i våra dagar.

Sedan blev det Grythyttan. Efter oändliga skogsmarker och otaliga små och stora sjöar gick färden genom djupa skogar med tall och gran, björk och hassel. Allt avbrutet av fält och småtegar, som tydligen för tillfället plågades av långvarig torka.  Karl-Jans initiativ att köpa den svenska paviljongen av världsutställningen i Sevilla prisades, och vi passade på att bese shopen, äta lunch i restaurangen och besöka skattkammaren i källaren, där Karl-Jan ibland dukade till fest.

Efter shopping i butiken och rundvandring i hela anläggningen, bl.a. en innehållsrik kryddgård, åkte vi vidare till Kulturreservatet Pershyttan. Där fick vi en sällsynt skicklig informatör. Hon kunde beskriva en slaggklump, alltså restprodukten från en masugn, med dess alla fyra ingredienser så man nästan begrep det. Hon höll på i nästan tre kvart. Efter föreläsningen besåg vi den rekonstruerade stånggången i närheten. Ja, det var verkligen en givande eftermiddag.

Vår egen Tack och Farväl fest hade vi på kvällen, en trerätters middag sans  Alc som Fellingsbro Folkhögskola dukade fram. Förrätten var fin och välsmakande men köttet kunde gärna ha kokt ett par timmar till. Kvällen var rolig med uppträdanden av egna förmågor. Auditoriet skrattade snällt efter Arnes gamla historia om Nunnornas dal på Madeira.

Fjärde dagen, hemresedag

Vi gick upp tidigt, bröt förläggningen och åt som vanligt en god folkhögskolefrukost innan vi lämnade nycklarna och tackade för oss. Så bar det i väg över Närkeslätten mot Örebro. Vi stannade vid Örebro Slott och blev avsläppta i parken. Sedan följde en historisk vandring genom slottet från fängelsehålorna i källaren till festsalen i takvåningen. Guiden var mycket informativ och vi fick en uttömmande föreläsning om Vasaslottet.

Några gick därefter bort till Nikolaikyrkan under kaffepausen i Stadsparken och sedan fick vi åka bort till vattentornet, Svampen. Hur många gånger har man inte vid genom resa sett Svampen på håll? Nu fick vi komma upp och se utsikten. Hela Närkeslätten och innanhavet Hjälmaren låg för våra fötter. Vi passade på att Äta lunch i restaurangen där uppe. Lunchen var naturligtvis förutbeställd av folkhögskolan. Aldrig tidigare har både bortresan och hemresan utnyttjats så väl till studiebesök och sightseeing på våra landskapsresor.

Sista besöket på vår resa blev Wadköping, en historisk minnesstadsdel i Örebro. En kunnig guide visade oss runt och berättade om de historiska byggnader som flyttats dit. Eftermiddagskaffet avnjöts och det fanns även tillfälle för inköp i pittoreska butiker. Vi tackade vårt värdfolk från folkhögskolan, som lett oss ända hit, och for sedan snabbt de 20 milen hem till Grästorp.

Dagen gynnades av vackert väder och vi for raka vägen över Lidköping till Munkängarna. Där fikade vi först i den underbara naturen, sedan strosade vi runt och iakttog de intressanta växterna i naturreservatet. Vi identifierade flera sällsynta blommor, som trivdes i den kalkrika myllan. Det var ramslök, gullvivor, getrams och förgätmigej m.m. En del större blomväxter såg vi redan från bussen, som midsommarblomster, brudbröd och teveronika och syrenerna stod i full blom. 

Kinnekullegården var nästa anhalt. Där passerade vi på att äta lunch och därefter åkte vi till Falk-ängens hantverksby. En del av stugorna var faktiskt redan befolkade, och damerna gick runt och tittade intresserat på de olika hantverkarna, som hade installerat sig. En del kostade faktiskt på sig en glass i värmen, medan de flesta herrarna slappade i skuggan. 

                 

Efter sedvanliga avtackningar nådde vi hembygden nöjda och glada på eftermiddagen.

//Bengt-Erik Persson

 

 

Solen sken och värmde när vi gav oss i väg på vår utflykt mot söder. Det var vårvinter men naturen hade ännu inte börjat vakna. Vi for på den enformiga slätten via Vara – Vedum mot Härene.  I Trollabo Kvarn skulle vi få lunch och dessutom information om kvarnen. Vattenfallet i Trollabo var sex meter högt och vattenmassorna kom från sumpmarker uppströms och är Nossans källflöden.

Efter lunchen for vi till Herrljunga Cider, en industri som tar hand om och förädlar frukt av olika slag. Man pressar till saft och must, distribuerar till försäljning över hela landet och även ute i Europa. En stor produkt var även olika slag av buteljer i både glas och plast. Vi fick provsmaka och handla i den lilla butiken och köpa med hem av det vi gillade.

 Gäsene Ost var nästa besöksmål. Eftersom eftermiddagen redan var långt liden, började vi med kaffe och stor ostfralla. En duktig medarbetare på stället berättade om osttillverkningen och att mjölken kom från ortens bönder. Vi fick provsmaka ost av olika slag. Det var sex olika sorter, från den starkaste till den mildaste. Många köpte med sig ost hem och även annat smått och gott som kex och marmelad.

Hemresan gick över Vårgårda och på så sätt fick vi en intressant och härlig rundtur i hembygden.