Avresedag. 2018-06-25.

Över Skaraborgs slätter till en nybyggd rastplats vid utfarten från Mariestad gick färden, och där åt vi vår medhavda matsäck. Så fortsatte vi norrut och först när vi kom till Tivedstorp i Tivedens mörka, sten bemängda urskog var nästa stopp. Där fick vi lunch och tid att promenera i naturen. Lunchen var exklusivt unik och bestod av långsamkokt, fint bakpartskött, kokt i flera timmar med ben och rotfrukter. Gott och nyttigt.

Denna del av Tiveden är Nationalpark och som sådan skyddad enligt lag. Statens starkaste natur- och kulturskydd.  Vi själva har gamla relationer till Tivedstorp. Bl a. har en systerdotter till Monia gift sig i det fina skogskapellet. De som drev Tivedstorp från början var organisationen IM, Individuell Människohjälp, en hjälporganisation som verkat i Europa alltsedan Andra Världskriget och då särskilt i Grekland. Organisationen hade filialer i både Göteborg och Lund. Produkten var hemslöjd från Vlasti i Grekland men även från Sverige speciellt Norrland. Vi träffade en av grundarna (94 år) i den lilla presentshopen på området.

På vår resa genom Närke stannade vi till i Kumla och besåg Svenska Skoindustrimuseet, det enda i Europa. Örebro län hade över 120 skofabriker.  En duktig guide visade oss hela museet. Vi fick se skotillverkning från början till slut, många specialmaskiner demonstrerades i arbete. Några entusiastiska pensionärer höll liv i verksamheten på Skoindustrimuseet. Man t.o.m. tillverkade nya skor i alla storlekar, som man sålde till turisterna. Närke har haft en mycket omfattande skoindustri i hela landskapet, och många av resenärerna passade på att förse sig med ett par nya inneskor. Eftermiddagskaffet intogs på Café Svea.

En färdledare från Folkhögskolan i Fellingsbro mötte upp redan i Tivedstorp och följde oss tills vi kom fram. Efter inkvarteringen på rummen åt vi middag och på kvällen blev det sightseeing i skolans närmaste omgivningar. Intill skolan fanns en gammal hembygdsgård och vi fick titta in i alla de gamla husen. De lokala guiderna var mycket kunniga och berättade initierat om de gamla byggnaderna och deras historia. Man var mycket stolt över sin hembygd och sitt ursprung i den svenska bergslagen. Den lokala hembygdsföreningen var mycket livaktig och vi utbytte hembygdsskrifter och annan litteratur.

Andra dagen, tisdag.

Vi for först till Västerås och där gick vi en längre stadsvandring, nästan ända ner till hamnen i Mälaren. Guiden var mycket informativ och kunnig. Hon berättade Västerås’ historia sedan urminnes tider. Vasaslottet, Stadshuset och flera andre bemärkta byggnader passerades. Vi gick genom stadsparken, såg ett par berömda statyer, Hästen, som vadade över ett vattendrag och Cykelburna ASEA-arbetare på rad, och passerade även ASEA-komplexet. I storlek tävlar Västerås med Örebro och uppnår numera över 150,000 inv.

Domkyrkan har bara ett torn, men invändigt var den mycket intressant med sin långa historia med både Sturarna, Brahesläkten och Erik XIV i olika gravkor. Ett väldigt triumfkrucifix från den katolska tiden hängde nästan mitt i kyrkan. Sveriges skyddspatron Erik den Helige och flera andra kapell i kyrkan användes som lokaler för olika ändamål i kyrkans liv.

Efter stadsvandringen tog vi bussen upp till Djäkneberget, av namnet att döma uppkallat efter den första katedralskolan för utbildning av prästerskapet, det första gymnasiet. Från Djäkneberget hade man en fantastisk utsikt över staden och Mälaren. Man kunde identifiera många kända byggnader: Vasaborgen, Stadshuset. ASEA, Skrapan och Stadshotellet m.fl. Svartån med sina broar slingrade genom staden. I åmynningen såg vi det gamla kraftverket, som i början försett staden med el-ström.

Hallstahammar var nästa anhalt på resan. Där hade man ett mycket åskådligt kanalmuseum med en handgjord modell på hur en sluss fungerar med påfyllnad av vatten, slussportar och tömnings-anordning. Allt med riktigt strömmande vatten. Ett fint och intressant skolmuseum fanns även i visning och de hade t.o.m. samma modell av solsystemet med exakt lutning av jorden och årets och dygnens gång 365 varv under ett år och månens faser och solen symboliserades av ett stearinljus, samma modell finns även på vårt museum. Senare modeller hade en glödlampa som sol. Ett verktygsmuseum hade åskådligt visat kanalbyggets verktyg. Det var släggor och spett järnbeslagna träspadar med långa skaft, hackor, spett och bergborrar. Även smedens och snickarens verktyg var snyggt uppradade på väggarna. Som kvällstjänst åkte vi till Arboga, den gamla rikshuvudstaden, känd som säte för Arboga Möte 1435 och Sveriges första riksdag, där troligen alla de 4 stånden var med. Det var då den kända devisen: ”I Herremän, resen inte så fort! Vad göras skall är redan gjort!” Vi gjorde en intressant stadsvandring på kvällen med en duktig guide, som också beställts av Folkhögskolan.

 

Tredje dagen, onsdag.

Onsdagen var Bergslagens Dag. När Miljöbalken trädde i kraft 1999 fick vi ett nytt skyddsinstrument, Kulturreservaten, som ska ge oss möjlighet att skydda gamla kulturmiljöer. Förhoppningsvis skall de bidra till att vi förstår, hur det moderna samhället vuxit fram. Hur tidigare generationer utnyttjat landskapet och förklarat, hur den svenska historien vuxit fram.

Nora var första anhalten i hjärtat av Bergslagen. Vi stannade på torget bredvid Kyrkan och gick sedan en vandring ned till Norasjön. Vi promenerade längs järnvägen förbi de gamla sovvagnarna, som tjänstgör som vandrarhem till det vackra gamla stationshuset. Sedan gick vi genom sta’n upp till torget igen. Runt Nora finns många exempel på verksamheter i bergslagen, som vuxit till stora industrier i våra dagar.

Sedan blev det Grythyttan. Efter oändliga skogsmarker och otaliga små och stora sjöar gick färden genom djupa skogar med tall och gran, björk och hassel. Allt avbrutet av fält och småtegar, som tydligen för tillfället plågades av långvarig torka.  Karl-Jans initiativ att köpa den svenska paviljongen av världsutställningen i Sevilla prisades, och vi passade på att bese shopen, äta lunch i restaurangen och besöka skattkammaren i källaren, där Karl-Jan ibland dukade till fest.

Efter shopping i butiken och rundvandring i hela anläggningen, bl.a. en innehållsrik kryddgård, åkte vi vidare till Kulturreservatet Pershyttan. Där fick vi en sällsynt skicklig informatör. Hon kunde beskriva en slaggklump, alltså restprodukten från en masugn, med dess alla fyra ingredienser så man nästan begrep det. Hon höll på i nästan tre kvart. Efter föreläsningen besåg vi den rekonstruerade stånggången i närheten. Ja, det var verkligen en givande eftermiddag.

Vår egen Tack och Farväl fest hade vi på kvällen, en trerätters middag sans  Alc som Fellingsbro Folkhögskola dukade fram. Förrätten var fin och välsmakande men köttet kunde gärna ha kokt ett par timmar till. Kvällen var rolig med uppträdanden av egna förmågor. Auditoriet skrattade snällt efter Arnes gamla historia om Nunnornas dal på Madeira.

Fjärde dagen, hemresedag

Vi gick upp tidigt, bröt förläggningen och åt som vanligt en god folkhögskolefrukost innan vi lämnade nycklarna och tackade för oss. Så bar det i väg över Närkeslätten mot Örebro. Vi stannade vid Örebro Slott och blev avsläppta i parken. Sedan följde en historisk vandring genom slottet från fängelsehålorna i källaren till festsalen i takvåningen. Guiden var mycket informativ och vi fick en uttömmande föreläsning om Vasaslottet.

Några gick därefter bort till Nikolaikyrkan under kaffepausen i Stadsparken och sedan fick vi åka bort till vattentornet, Svampen. Hur många gånger har man inte vid genom resa sett Svampen på håll? Nu fick vi komma upp och se utsikten. Hela Närkeslätten och innanhavet Hjälmaren låg för våra fötter. Vi passade på att Äta lunch i restaurangen där uppe. Lunchen var naturligtvis förutbeställd av folkhögskolan. Aldrig tidigare har både bortresan och hemresan utnyttjats så väl till studiebesök och sightseeing på våra landskapsresor.

Sista besöket på vår resa blev Wadköping, en historisk minnesstadsdel i Örebro. En kunnig guide visade oss runt och berättade om de historiska byggnader som flyttats dit. Eftermiddagskaffet avnjöts och det fanns även tillfälle för inköp i pittoreska butiker. Vi tackade vårt värdfolk från folkhögskolan, som lett oss ända hit, och for sedan snabbt de 20 milen hem till Grästorp.