En synnerligen givande och lärorik studieresa.

Aktiva Seniorers studieresa till trakten av Hornborgarsjön och Varnhem var intressant på många sätt. I gråmulet väder startade vi mot Skara och Billingebygden. Brunsbo äng passerades och vi stannade först i Varnhem och där fick vi det efterlängtade busskaffet. Efter en stund fick vi vandra upp på en höjd och bese den nyligen utgrävda Kata Gård, en vikingatida stormansgård där på Billingesluttningen. Kata var en verklig person. Hennes grav är utgrävd, och hon var tydligen en mäktig gårdsfru på vikingatiden. Det  nya kyrkoliknande rummet, som vi fick bese, var egentligen ett skydd över utgrävningarna av kryptan under gårdskyrkan. ”Sveriges äldsta rum”. Sverige kristnades redan på 980- talet genom danerna, och de härskade den här tiden över både Danmark och England. Även till Kålland och våra trakter kom missionärer och predikade den kristna läran. Ett bevis är våra dopfuntar uthuggna i stora kalkstenar och rymliga så man kunde doppa hela barnet vid dopet. Kyrkorna var i början av trä men redan på 1100-talet byggdes våra stenkyrkor, som står kvar än.

På 1160-talet kom cisterciensermunkarna, och de byggde klostret och klosterkyrkan i Varnhem. Munkarna fick en stor gård av härskarinnan  med både åkermark och skog att bygga sin kongregation på. Tre kloster byggdes i Sverige av Cistercienserorden. Det var Alvastra, Varnhem och Nydala i Småland och sedan även Gudhem. Många växter hade de med sig från Frankrike och många rotade sig häruppe i Norden, t.ex den tidiga kirskålen, som tillsammans med ramslök och skogslök räddade många från farliga bristsjukdomar, som skörbjugg och blodbrist. Genom klosterträdgården lärde man ut odling av allehanda örter och nya sädesslag till bönderna i trakten, Vetet var från början ett ogräs i det nordiska kornet. Munkarna fann platsen på Billingens västsluttning mycket bördig, så de stannade hela medeltiden eller tills Martin Luthers reformation och Gustav Vasas landsfaderlika styre kom och avskaffade klostren.

Klosterkyrkan i Varnhem var länge en av Sveriges största kyrkor (Lundadômen låg i Danmark) och i kyrkan begravdes både Birger Jarl och sedermera även Magnus Gabriel de la Gardie, Herren till Läckö. I kyrkan beundrade vi Agda Österbergs donerade långa kormatta: ”Livsvandringen”, som blivit vävd  i hennes vävatelilé Tre Bäckar i Vanhem. Det porträttlika huvudet av Birger jarl högt uppe under valven i Klosterkyrkan fick vi också se och Magnus Gabriels grav med gjutna statyer. Som i många andra katedraler fanns en korgång bakom altaret, så att man kunde gå runt och bese gravkapellen som byggts för förnäma personer. Begravningsskicket på den tiden var i våra ögon mycket odemokratiskt. De förnämsta begravdes inne i kyrkan, allmogen och barnen utanför kyrkomuren och fattiga och trälar längst bort eller precis innanför klostrets yttermur.

Efter visningen av klosterkyrkan for vi till den gamla biskopsgården i Brunsbo och fick dagens lunch. Brunsbo herrgård var ju Skarabispens residens i gamla tider.

Sist gjorde vi en tur runt Hornborgasjön och fick se både den nya cafeterian och det nyrestaurerade Naturumet på den östra sidan. På den västra sidan fanns informationsstället Trandansen där man kunde bese flyttfåglarna. Tusentals rastande tranor, gäss och sångsvanar på väg till Norrland. Ett av norra Europas populäraste besöksmål. Några resenärer vandrade ut till det nya fågeltornet och några tog en välsmakande fika i den nya restaurangen med världens vackraste utsikt - nästan hela Hornborgasjön med fåglar och allt.

När vi kom hem på eftermiddagen sprack himlen upp och solen sken över vår hemkomst. Vi tog det som ett gott omen efter denna långa mulna dag.

Vid pennan Bengt-Erik Persson

2018-04-17